Att bli sexuellt ofredad

Att bli sexuellt ofredad är något jag tyvärr har fått erfara, något som jag aldrig hade önskat min värsta fiende.

1 juni 2017 råkade jag ut för något som jag kommer bära med mig hela livet. En man i 50 års åldern utnyttjade mig, 30 år yngre. Han är aktiv inom längdskidåkning främst genom sitt egna företag där han jobbar med styrketräning och med redskap som ska förbättra styrketräningen.

Han gick över gränsen. Han använde sin styrka emot mig och jag blev fast under honom. Det som började med en trevlig kväll där vi diskuterade och pratade om längdskidor, om hur sporten utvecklas och hur viktigt det är att träna rätt för att undvika skador och förslitningar.  Ändrades på bara några sekunder.

Något som skulle vara till mig hjälp, blev istället en mardröm. Något som började som en idrottsmassage och hjälp med min rygg slutade med en intim massage innanför tröjan, klämmande på rumpan, flåsande och luktande på min rygg och hår. Det var inget som vi hade kommit överens om och han tog tillfället i akt när jag var i underläge. Jag tog mig mig upp från liggande och fick frågan om jag var genererad? Innan jag gick ut från rummet fick jag erbjudandet om en godnattkram, jag svarade artigt men bestämt ”Nej tack, nu ska jag sova”. Jag sprang rakt över till det andra internatboendet och bröt ihop. När jag väl fick fram ord skrek jag att jag behövde hjälp och att han tog på mig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag skakade, hyperventilerade och grät om vartannat. Jag var arg, besviken, rädd, otrygg och aldrig känt sånt hat mot just en person som jag kände. Att just en person kan förstöra så mycket, att den tilliten vi ändå byggde upp för varandra under kvällen och att hela hans professionella person försvann på mindre än en blinkning.

Hur kan man med är något jag undrar dagligen, sover den här personen gott om nätterna och hur många har han försökt liknande på? Det är så många frågor som dyker upp som man inte kan få svar på och ibland vill jag inte veta men samtidigt vill jag veta allt, varenda liten tanke som gått genom hans huvud. Om jag inte minns helt fel hade han också en dotter, hur i hela helvete hade han reagerat om något sånt här hade hänt henne, bara sagt att det är ingen fara, pappa gör likadant.
Jag drömmer mardrömmar om det här, scenariot spelas upp om och om igen. Hade jag kunnat göra något annorlunda? Skulle jag skällt ut honom innan jag sprang därifrån gråtandes? Vad hade hänt om jag inte lyckats putta bort honom? Tusen tankar går igenom mitt huvud. Vad är det värsta som hade kunnat hända? Hade jag blivit våldtagen? Hade han blivit aggressiv om jag reagerat annorlunda? Hans röst ekar när jag är ute och springer och ibland är jag rädd att man ska träffa på honom.

 

När jag har berättat om detta för andra, har det känts som att jag berättat om någon annan. Att det är helt enkelt en kompis som har råkat ut för detta, inte jag. ”Det är inget som händer mig” men tyvärr är det något som jag råkat ut för. Jag vill bara skrika ut detta, visa hela världen vad det är för idiot som härjar omkring och jag blir så provocerad när jag ser företaget på sociala medier att jag önskar att allt kursar på en gång.

Jag berättade för min lärare Christian morgonen efter det hänt och han tog tag i det direkt. Han ringde upp personen i fråga och sa att vi skulle lämna tillbaka de grejer som vi ville köpa av honom. Till svar får Christian att han inte sett att han gjort något fel, men vi får behålla grejerna utan att betala och att vi inte behöver prata om detta något mer. Där brast det för mig ytterligare en gång, ilskan rök ur öronen och jag blev riktigt förbannad.

Tyckte han att det skulle bli som i Patrik Sjöbergs fall? Att man får härja runt och ingen vågar prata om det, klart som fan att man får stå för det man gjort. Jag vill inget hellre än att prata om det, det blir en terapi för mig men även lyfts det och det kanske kommer fram fler fall inom samma sak. Tyvärr verkar det vara idrottens mörka sida, att såna här grejer tystas ned för att det inte ska bli jobbigt för offret och familjen men också för gärningsmannen. Nog är det jobbigt för offret, vilket jag lätt skriver under men att gärningsmannen ska ”skyddas” är knas. Klart vi måste prata om det, vi måste visa våra medmänniskor att vi finns där både i med- och motgång och stötta.

Händelsen anmäldes direkt på kvällen och jag fick redan dagen efter komma till polisstationen i Mora och berätta om det. För mig var det självklart att anmäla och jag tycker att ALLA som varit med om något liknande ska anmäla. Det blir upprättelse för dig och för andra, så att ingen annan råkar ut för samma person. Att sitta och berätta för polisen vad som hänt var en märklig upplevelse. Jag fick träffa en jättebra kvinnlig polis som jag direkt i telefonen fick stort förtroende för som är viktigt när man ska berätta om något som varit väldigt obehagligt. Just nu ligger ärendet på polisen och jag väntar på hur utfallet ska bli. Jag hoppas att det tas på allvar och att blir ett riktigt ärende av detta. Håll tummarna!

 

Tack för att du har läst! Min tanke med texten är inte att alla ska tycka synd om mig utan jag vill dela med mig om vad som hänt och jag vill att ni pratar med nära och kära hur man behandlar människor runt sig. ”Allt annat än ett ja är ett nej”

 

Jag vill även poängtera att jag inte hyser något agg mot skolan för att de hyrde ut ett rum till personen utan jag vill tacka från djupet att mitt hjärta för all hjälp jag fick under kvällen och efter och hur rektorn agerade och löste situationen på bästa sätt.

Jag vill även tacka mina underbara vänner på internatet som hjälpte till i den kritiska situationen, hur ni peppat och stöttat efter är guld värt. Min lärare Christian som tog det på allvar och har stöttat mig. Tack till skolpersonal som hjälpt mig. Tack till alla andra vänner som jag har kunnat prata med detta om, tack för att ni lyssnat och stöttat. Tack till min underbara familj, ni är helt fantastiska som hanterar detta på ett bra sätt. Tack för att ni gjort mig till denna starka kvinna, tack för att ni är så bra förebilder ❤