EKO

Oj här ekar det, alldeles för dålig uppdatering. Säsongen har nått sitt slut och likaså träningsåret.

Tävlingarna började i december med Volkswagen cup i Idre. Det var som att köra in i en vägg typ. Tuffa banor, tufft motstånd och ovant att tävla igen. Helgen efter väntade Björnjakten i Älvdalen. Fortfarande ovant att tävla och fick inte till fästet på klassiska delen vilket gjorde att jag slet ovanligt mycket. Sedan väntade Järnaspelen, sprinttävling i ett smällkalla Dala-Järna. Starten blev framflyttad då termometern visade minus 18. Fick inte till en bra tävling här heller, dåliga kurvtagningar och för seg kropp. Jullov hemma på schlätta väntade. Tränade på bra innan jul men lyckades bli sjuk efter jul. Berodde nog på att man träffa massa folk när man kom hem plus att tävla i den kylan gjorde inte gott för luftrören. Helgen efter nyår stod Morapinglan för tävlingarna. Där kände jag mig riktigt stark igen. Hade fått lite överskott efter att jag vilat då jag sjuk. Det är en tävling som jag är väldigt nöjd med. Bergebo skiweekend var en två dagars tävling, sprint dag ett och distans dag 2. Det var väldigt svårvallat och jag hade ingen bra känsla tyvärr.

Moraloppet, långlopp 44km var nog något av det sämsta jag körde den här säsongen. Men bara att släppa och ta nya tag. Volkswagen cup i Ulricehamn blev ett steg framåt, sprintprologen kändes riktigt bra men tyvärr fick jag tunga ben till distanstävlingen dagen efter. Åkte upp en vecka till Mora för att slipa på tekniken inför nästa långlopp, Västgötaloppet 42km. Det blev 6 varv på en 7 kilometers slinga, en kuperad bana men roligt lopp. Jag blev rejält trött och kunde tyvärr inte hänga på damtäten då jag fick starta i ett startled lååååångt bak. Svegskidan var veckan innan Tjejvasan, en sista formcheck. Prologen gick riktigt dåligt, men laddade om och skulle köra allt jag var värd på jaktstarten. Det gick väääldigt bra och jag slutade 7 av 9, där det avslutades med en spurt.

Tjejvasan har varit vinterns stora mål. Tävlingsmorgonen startade både bra och dåligt. Vi kom iväg i bra tid men fick köra en omväg där en i bilen trodde att det inte gick att åka Vasaloppsvägen men i slutändan gjorde men vi tog en omväg på ca 20-30 min… Skidorna skulle testas och jag velade mellan att gå med fäste eller stakning. Jag valde i sista stund stakning vilket visade sig vara fel beslut väl i mål. Lyckades fastna i startgubben och ramla men var uppe lika fort. Fick eget spår så kunde köra på fram till backen. Från Oxberg till Gopshus förstod jag att jag gjort fel val av skidor. Massa tjejer åkte om mig… Till Hökberg gick det tungt, ingen jättebacke egentligen men kände av att orken började tryta. Hamnade med en kvinnan mellan två klungor där vi skulle försöka åka ikapp klungan framåt, märkte att jag va trött. Åkte som en jojo fram till Hemus. Där jag la ur mina sista krafter till mål. Kom i mål som 77a men 2 framför diskades så blev 75a tillsist! Först var jag jättemissnöjd, när jag kom i mål såg jag tiden 1:50 och sa högt ” Fan jag missa topp 100″ men jag klara det med råge 🙂 40 placeringar bättre än 2017, får fortsätta i samma takt nästa år 😉 Så efter lite mat och sömn så var jag nöjd. Sen fick Christian(min lärare) prata vett i mig också.

Nästa stora äventyr jag körde var Nattvasan. Detta kom jag och Emil(klasskompis ifrån förra året) på helt spontant några veckor innan. Vi tränade med lampa och ryggsäck första gången på måndagen och loppet skulle köras på fredagen. Det var osäkert om loppet ens skulle bli av då det såg ut att bli neråt 20 minusgrader. Loppet blev av och kl 20 gick starten. 02.33 gled jag in under portalen i Mora. Så nöjd, trött, glad och jag hade ont överallt. Tack Emil för all sparring under resan, för alla dåliga skämt, för draghjälp och idén om att åka Nattvasan!

Min sista tävling för säsongen blev Volkswagen cup i Örnsköldsvik. Jag och pappa åkte upp på torsdagen, en bilresa på ca 6.5h ifrån Mora. På fredagen var det 3,3km skate prolog. Kände mig start och åkte ikapp åkarna som startat före mig, när tjejen bakom kom ikapp mig orkade jag hänga på henne och spurta ner henne. Efter målgång kom hon fram och prata, en trevlig tjej från Trillevallen, Sofie. Kul att man träffar nya vänner! Lördagen var distans 5 km klassiskt. Det var svårt att få till fäste men jag lyckades helt själv. Jag öppnade hårt men stumna lite i slutet. Söndagens jaktstart gick på resultaten ifrån de tidigare loppen samma helg. Tyvärr var jag heeeelt slut, ingen energi fanns och jag hade mjölksyra upp till öronen. Några tårar och kramar senare rullade vi mot Mora igen.

Jag avslutade skidåret som man bör, i Bruksvallarna/Ramundberget. Åkte skidor på fjället, åt våffla i solen och dansade in på småtimmarna med nyfunna vänner.

Tack för den här säsongen alla som hjälpt mig på ett eller annat sätt. Jag har lärt mig så mycket under denna säsong, träffat massa underbara personer och utforskat Sverige. Nu ska jag ladda batterierna och planera upp denna träningssäsong! Kram på er som klickat in här. (Jag ska bli bättre på att uppdatera 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s