Tour de Mösseberg

Förra helgen var det tävling hemma i Falköping, nämligen Tour de Mösseberg. Detta var en tävling jag körde när jag var mindre så det var kul att få köra den igen då jag nästa år är för gammal.

Lördagen började med 100 meter supersprint. Värmde upp bra och jag kände mig pigg. Körde på blanka skidor i prologen och körde in på en 15e plats av 18 möjliga. Blev ca 1,5 h väntan till heatet. I heatet körde jag istället på vallade skidor för att kunna springa igång och få med sig mycket fart i början. Tyvärr var jag inte riktigt så startsnabb så tappade någon meter i starten. Tror jag åkte in som 4a i heatet och där var sprinten över för mig.

Nästa deltävling var klassisk distans 8km med masstart. Det skulle avverkas på en varvbana, där vi åkte 3 varv. Jag var riktigt laddad men under uppvärmningen kände jag mig lite seg. Starten gick och jag kom iväg riktigt bra. Körde på bra och fick rygg på en tjej från Skövde. Hade superbra fäste, så kunde åka förbi några uppför. Jakten fortsatte och vi plockade tjejer hela tiden, vilken kick man fick av det! Sen att många hejade på mig och ropade ”Heja FAIK” gjorde ju allt mycket lättare. På tredje varvet tryckte hon framför på och tyvärr orkade jag inte hänga på den sista kilometern. Kom i mål som 11a av 17, vilket förbättrade min poäng markant inför slutklättringen. Växlade några ord med flera ifrån FAIK, vilken härlig stämning det är trots att jag knappt känner dem eller träffat på flera år!

Lördagskvällen bjöd på god mat och trevligt umgänge med Erika som kommit från Göteborg för att hejja!

Söndagens utmaningar var tekniksprint skate och klättring uppför slalombacken. Tekniksprinten gick helt okej ändå för att vara mig. Då jag bara tränat skate sen i höstas borde jag vara supernöjd men man vill ju ofta prestera bättre hela tiden. Banan bestod av olika gupp, skarpa svängar och vändningar. Superkul verkligen. Körde in på en 14e plats av 16. Mat och vila inför slutetappen som skulle köras på eftermiddagen.

Klättringen uppför slalombacken var det jag var oroligast för. Mjölksyran skulle spruta i mina ovana skateben och jag visste att min teknik är långt efter de andra. Jag startade 47 sekunder efter ledarvästen, jag hade en med 3 sekunder före och två stycken efter mig, på 5 och 10 sekunder. Starten gick bra, backen var väldig isig så jag hade svårt med att få tekniken att stämma då jag spänner mig så fort skidorna inte svarar. Lyckade hålla tjejerna bakom mig till halva backen, sen körde en om mig. Jag var helt slut i benen när det kanske var 70 meter kvar av backen, då ser jag att Josef och Ida står där. Hejaropen gav mig mer energi och jag tryckte på uppför sista biten. Sen var man inte klar, utan skulle åka en extra slinga, hade väl helt okej tryck och teknik men benen var trötta. Tjejen bakom gjorde ett ryck i sista lilla uppförsbacken och jag hade inget att svara med tyvärr. Jag gick i mål som sista person i min klass. Jag kramades om av Josef, Ida och pappa. I stunden var jag  besviken, mitt humör var inte på topp. Jag ville verkligen inte bli sist men har man inte mer att ge så har man inte. Men nu i efterhand är jag nöjd, jag ligger år efter tjejerna i min åldersklass både vad gäller träning och teknik.

Jag vill tacka alla som hejade på mig i spåren, FAIK- som står för utmärkt service för sina hemmaåkare med värmevagn och vallaservice och som dessutom ordnar en klockren tävling med fantastiska priser som både delades och lottades ut och framförallt min kära familj som stöttar mig.

KRAM på er alla ❤

tour-2016
Påväg uppför backen!